måndag 29 augusti 2011

jag har nått botten

Nu märker man vilka som är ens vänner.
Jag orkar inte sitta och beté mig som om jag inte bryr mig. Det känns som om avstånd från mig bara för att jag har blivit såhär, men det är inget som jag valde att bli. Tror ibland att mitt liv aldrig kommer att bli som det var förr. Så många saker har förändrats. Varför ska jag känna mig så ensam. Direkt jag blir lämnad ensam bryter jag ihop. Så många tankar flyger in i mitt huvud, men jag vill bara att dom ska försvinna. JAG vill bara försvinna...för ett litet tag.
Hur länge ska jag ännu orka?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar