Jag är på väg att bli mig själv igen, äntligen. Men endå känns det som att jag går dom flesta på nerverna...Att jag bara är störande och i vägen. Kan knappt lita på någon just nu, allting bara sviker mig.
Jag frågar mig varje dag varför just jag? Folk tror att dom vet hur det känns, men dom har ingen jvla aning. Att äntligen komma upp på benen så kastas allting om till motsatsen till bra. Ska inte jag få vara lycklig?
it don't matter now
it could be much worse
SvaraRadera